Årsmöte 2003

Min tänkta rubrik för den här texten var innan Viggendagen – Trenden från sommarträffen håller i sig – så här många har vi inte varit på en viggendag sedan mitten av 80-talet. När jag nu skriver min betraktelse över Viggendagen så är rubriken – Så här få har det nog aldrig varit på en Viggendag!

Nu kunde det ha varit ännu mer illa – vi höll på att inte ens ha någon klubb kvar efter den 15 november. Dagen innan årsmötet fanns det fortfarande inga bland de 360 medlemmarna som kunde tänka sig att ersätta de tre som valt att avgå som styrelseledamöter – detta trots idogt arbete av valberedningen. Vi stod därmed inför att ta ställning till om vi skulle bli tvungna att utlysa ett nytt årsmöte där den enda punkten på agendan skulle vara upplösningen av klubben. Nu blev det inte så men för att få veta hur det löstes får ni läsa min berättelse om Viggendagen.

Ni som läst kallelsen vet att dagen började med kaffe och Birgits skeppsskorpor kl 14. För att locka lite extra hade vi ett lotteri där de tjugo första (styrelse och funktionärer oräknade) hade chans att vinna ett års medlemskap i klubben. Medan vi ställde i ordning och väntade på alla som skulle komma spelade Håkan Nylin dragspel. När klockan var 14.10 hade summa TVÅ medlemmar som uppfyllde kriterierna dykt upp. Nåväl, dessa två tillsammans med styrelse och funktionärer blev ca 17 personer och skorporna som Lennart Burenius bakat smakade lika gott som i somras. Sedan var det dags för Anders Unosson från Skärgårdsstiftelsen att berätta om stiftelsen, skärgården och visa bilder. Anders höll oss fängslade i en timme med sitt sätt att berätta och förmedla kunskaper och jag tror att alla i lokalen lärde sig något nytt trots att alla redan innan hade stora kunskaper om skärgården och stiftelsen. Efter föredraget tackades Anders på klubbens vägnar av undertecknad. Stiftelsen fick motta 1000 kr som bidrag och Anders fick rosor och vin.

Nu var vi framme vid kl 16 och dags för årsmöte. Förhandlingarna inleddes med några allvarsord om läget av undertecknad men eftersom i princip alla närvarande under många år innehaft en mängd olika roller i klubben så tillhörde de inte dem som behöver ta åt sig när man diskuterar frågan om varför ingen vill bidra med något till klubbens fortlevnad. Därefter hölls mötet i enlighet med dagordningen. Verksamhetsberättelse och bokslut (läs dem på sidorna 7 till 15) gicks igenom utan några stora diskussioner och mötet kunde efter att revisorerna avgivit sin revisionsberättelse bevilja styrelsen ansvarsfrihet för det gångna verksamhetsåret.

Sedan var det dags för valen och valberedningens sammankallande Åke Thorsén. Först var det val av ordförande och det var den enkla punkten eftersom jag i VB tidigt i höstas förklarat att jag skulle ställa upp till omval – så jag blev vald. Sedan kom vi till den krisiga delen. Lennart Burenius, Jan-Olof Björk och Håkan Nylin meddelat valberedningen att de inte skulle ställa upp för omval. Enligt stadgarna ska styrelsen bestå av en ordförande och sekreterare och därutöver tre till fem övriga ledamöter. Därmed var det kris eftersom vi saknade minst två ledamöter. Som jag sa i inledningen hade valberedningen inte funnit några nya kandidater trots att de bl a skickat ut en förfrågan via e-post till ca 90 medlemmar i Stockholmsregionen. Fredag morgon den 14:e valde jag därför att göra något jag lovat mig själv och andra att inte göra – nämligen att ringa och fråga avgående kassör Jan-Olof Björk om han trots allt skulle kunna tänka sig att ställa upp ytterligare ett år. Och då gjorde han det som han sagt att han inte skulle göra – han sa ja. Den andra personen som valde att ställa upp som kandidat till styrelsen för att få den minibemannad var klubbens mångårige redaktör. Efter allt detta kunde därmed valberedningen presentera listan; K-G Sabel, Jan-Olof Björk och Ingvar Lindén (omval) och Alf Bengtsson (nyval) och sedan valde årsmötet i enlighet med förslaget. När detta var klart avtackades Håkan och Lennart med rosor och vin och därefter framförde undertecknad sitt tack till Jan-Olof och Alf – de fick röda rosor – inte från klubben utan från mig personligen. Värt att notera i sammanhanget är att till protokollet togs att undertecknad och Jan-Olof Björk inte under några omständigheter kommer att ställa upp till omval när den frågan blir aktuell om ett år.

När allt detta som blev ganska känsloladdat var avklarat valdes resterande funktionärer. I de allra flesta fall blev det omval och ni hittar aktuell uppställning på sidan 23. Tekniska kommittén tappade två av sina medlemmar, Bill Thompson och Janne Bäckman. Några nya kandidater hade inte gått att hitta så TK är nu en mindre grupp men finns det någon som skulle vara intresserad av att jobba med tekniska frågor så går det bra att komma med i TK under pågående verksamhetsår. Alf Bengtsson blev för 13:e året omvald som redaktör för VB.

Normalt är att avgående styrelsemedlemmar hamnar i nästa års valberedning men med tanke på det krisartade läget valde årsmötet på undertecknads förslag att i stället låta den nya styrelsen ta på sig uppdraget hitta metoder att finna de som ska ta över.

Punkterna inkomna motioner och förslag väckta av styrelsen klarades snabbt av eftersom ingenting förelåg. Sedan var det dags för Jan-Olof att gå igenom förslaget till budget och medlemsavgift för nästa år. Det blev lite diskussion om det var nödvändigt att höja avgiften med 25 kr till 175 kr men eftersom den stora utgiften är ViggenBladet och alla på mötet var eniga om att ViggenBladet är det som håller samman klubben så beslutade årsmötet att godkänna budgetförslaget med den höjda medlemsavgiften. Det är åtta år sedan medlemsavgiften höjdes senast.

I våra stadgar, § 2, finns uppräknat de olika typer av medlemskap som finns i klubben. Där står också att årsmötet har möjlighet att kalla speciellt förtjänta medlemmar till hedersledamöter. När vi nu hade kommit fram till övriga frågor var det dags för just detta. Först ut var Harald Akselsson som föreslog årsmötet att kalla Jan-Olof Björk till hedersledamot för allt han gjort för klubben under femton år. Jan-Olof har varit nästan allt, bl a regionombud, ordförande, kassör och medlem i TK. Så fort årsmötet enhälligt valt att kalla Jan-Olof var det dags för Mait Tidner att föreslå Harald Akselson som hedersledamot. Harald har bl a varit redaktör för VB (ingår även nu i redaktionen) men allra mest är han sedan många år ryggraden i TK. Årsmötet kallade honom lika enhälligt. De fick av årsmötet en utökad titel – hedersledamotsknyfflar.

I den sista övriga frågan var vi tillbaka i allvaret – hur ska vi överleva – hur ska vi hitta några som är villiga att jobba med klubben – och inte minst frågan – behövs en klubb som vår i dessa dagar? Vår hedersordförande Gunnar Tidner som sitter i Stockholms Seglarförbunds styrelse hör genom sina kontakter där, att vi är inte ensamma med vår kris och våra funderingar. De flesta klubbar har idag en helt annan inriktning än vad de hade för 10-15 år sedan, som exempel kan nämnas att det numera är väldigt få som kappseglar. Gunnar föreslog att han skulle luska lite för att se om vi kan hitta några att prata vidare med för att kanske hitta gemensamma lösningar och därigenom överleva i en eller annan form. Årsmötet tackade ja till Gunnars förslag. Sedan fanns det inga fler övriga frågor och undertecknad kunde avsluta mötet och tacka alla för att de varit där. Eftersom vi i år hade satsat lite extra på Viggendagen var det nu dags för nya utmaningar. En sann viggenklubbare bangar inte för mörker, regn och kyla och det var tur för nu var det dags för tipspromenad bland Näsbyvikens alla båtar. Det var Lennart som hade ordnat denna promenad och det var ganska skönt för alla som varit där sedan kl 14 att få komma ut i luften och sträcka på benen. Några av oss fick inte gå promenad för vi skulle ställa i ordning för resten av kvällen. Det var undertecknad som hade lagat all mat som nu skulle göras serveringsfärdig. Som vanligt fanns det många villiga händer att tillgå så vi satte igång med att dels hälla upp en massa viggensherry till alla tipspromenerare dels att duka långbord efter konstens alla regler.

Menyn för kvällen såg ut så här:

Lufttorkad skinka, paté, bröd och örtsås
Viltkryddad kycklingfilégryta, ris och sallad
Panacotta med hallon
Ostbricka
Kaffe med avec och Birgits skeppsskorpor.

Lagom till tipspromenaden och sherryn hade det anlänt ytterligare några så vi blev 27 st till middagen. Nu tror kanske ni som inte var med att det var en lite avslagen tillställning med några få som satt utspridda i en stor enslig lokal – men där tror ni fel. Om man inte vetat om hur många vi var så skulle nog de flesta ha gissat på minst dubbelt så många. Vi sjöng under ledning av sånganförare Åke Thorsén. Undertecknad förrättade dragning i lotteriet om ett års fritt medlemskap – nu värt 175 kr. Den lycklige vinnaren av detta blev Sören Rapp. Sedan var det dags att utse årets vinnare av Per Brohälls hederspris och där blev det i år skifte på tronen genom att det nya regionombudet i Gävle, Åke Hjort, seglat allra längst.

Efter lite ytterligare ätande och drickande så var det dags för Lennart att gå igenom frågor och svar på tipspromenaden. Det hördes en hel del stön från alla samlade när de rätta svaren lästes upp – man kan säga så här – undertecknad och redaktören har fått på moppe vid några tillfällen för de svåra frågor vi brukar ha på våra promenader – men Lennart visade sig vara en värdig efterträdare. Nåväl, det fanns en vinnare och det var Jan-Olof som stolt mottog en amaryllis som pris. I klubbens sångbok finns ett antal visor författade under eskadrarna på 70- och 80-talet. Eftersom det på festen fanns med några riktiga eskaderveteraner, bl a Gitte och Maggan Berggren, så fick nu alla höra den tuffa historien bakom Tjejernas eskadervisa – och sedan sjöng vi den.

Vi hade under stora delar av Viggendagen den stora glädjen att ha Margareta Brohäll med oss och under middagen lämnade hon över en vacker bukett till undertecknad samt berättade några trevliga anekdoter ur sitt liv. Kvällen fortskred på samma trevliga sätt tills det började bli sent och fler och fler gav sig av hemåt. Vi plockade undan det sista, städade och bar ut soporna och så var hela långa Viggendagen slut.

Tack alla ni som var där, tack alla ni med flitiga händer, tack alla ni som på ert sätt bidrog till att göra detta till en så härlig dag.

Till alla ni andra vill jag bara säga – ni missade nå´t!

Annika i 1277 Jänta